Något som vi ständigt har fått tampas med under det året vi har bloggat är de såkallade copycat:sen. Det har varit alltifrån minibloggar med 5-30 läsare per dag till riktiga storbloggare som paow, gaybloggen och dessie som har tagit lite väl mycket inspiration av oss. Visst, vi tar det som en komplimang när någon blir inspirerad av oss och så länge det stannar vid just: inspiration, så är det helt ok. MEN när bloggare börjar stjäla inlägg rakt av, när de högerklickar och kopierar bilder/texter/skyltar osv. Då blir vi förbannade.

Vi har kämpat med dessa inlägg åtskilliga timmar, sen kan en liten människa utan vare sig fantasi eller kreativitet på en sekund stjäla vårt arbete och sen ta åt sig äran för det. Ja, det är orättvist helt enkelt.

Så ni som kopierar, vafan.. Inse att bloggandet inte är er grej, för att klara av en blogg så krävs det mer än ett par högerklick. Gör något annat istället och lämna bloggandet åt dem som faktiskt har förmågan att komma på egna grejer.

Nu är det nÃ¥gon brud ifrÃ¥n göteborg som försöker skapa bloggbrÃ¥k med diverse storbloggar som har hela sin blogg full med kopierade inlägg/bilder och skyltar. Självklart hittade jag en utav vÃ¥ra (kollade snabbt, finns kanske fler). SUCK…

(Notis: Sen vill vi tillägga att av de tre storbloggarna vi nämde (paow, gaybloggen o dessie) så är det bara paow som har kopierat några av våra inlägg rakt av. Gaybloggen o dessie snodde bara några ideér av oss, inget allvarligt och somsagt så tar vi det som en komplimang)

(Inlägg skrivet inatt ca. kl 01.30)

Sitter här ensam i min stora säng, i mitt alldeles för varma rum. Försöker desperat kyla ned det med en fläkt, men det går dock inte så bra. Att öppna fönstret vore ju egentligen en bra idé, men efter incidenten för några veckor sen då jag såg en okänd man på våran tomt i full färd med att försöka stjäla vår bil, så känns det alternativet väldigt tveksamt.

Jag har gråten i halsen förtillfället, en stor klump i magen som är ett tecken på att något är fel.
Saknaden är så stark nu. Saknaden river innuti mig hela tiden. Och nej, det är inget gammalt ex, obesvarad kärlek eller något liknande det handlar om.
Jag saknar Italien.
Det går egentligen inte att beskriva med ord, jag vill bara tillbaka.
Det är en helt annan värld där borta, en värld som jag passar in i, en värld som får mig att slappna av och må bra. De dagar jag spenderade där nere kan ha varit de bästa i mitt liv. Jag umgicks med de personer (min familj) som betyder mest för mig och njöt av maten, människorna, vädret, havet, atmosfären och livet där nere.
Jag struntade i alla krav, jag tog på mig de kläderna som var bekvämast men nödvändigtvis inte snyggast, jag gick osminkad hela dagarna, lät håret lufttorka och hänga fritt. Jag var fri.
De krav, måsten och problem som tynger min vardag var som bortblåsta och jag gjorde saker som jag mår bra av att göra. Jag var inte tillgänglig för någon annan än mig själv och min familj, så för första gången på länge så hade jag bara mig själv att tänka på. Det var så skönt att för en gångs skull bara slappna av, låta timmarna gå, flyta i medelhavet och höra mina egna hjärtslag. Jag levde i nuet.

Allting var så annorlunda där mot hur det är här i Sverige, här i Örebro. Har verkligen insett nu att vårt samhälle börjar gå för långt på många olika plan.
Här hemma känner jag mig så begränsad och en inre rädsla har byggts upp inom mig. Jag är rädd för framtiden, jag är rädd för att bli vuxen på riktigt, jag är rädd för människor, jag är rädd för platser, jag är rädd för ensamheten, jag är rädd för att påbörja nästa kapitel i boken jag läser för tillslut tar den ju slut, jag är fan tillochmed rädd att någon ska bryta sig in i mitt rum om nätterna. Händelsen (han som var på vår tomt) för några veckor sen har verkligen satt spår i mig. Fyfan. Jag hör ljud hela tiden, jag vågar inte gå och lägga mig, jag lyssnar hela tiden efter de där fotstegen i vårt grus, jag går till fönstret med jämna mellanrum och väntar mig att få se en mörk skugga smygandes utanför. Tvångstankarna psykar mig, men bara på natten.
Jag vill ha kontrollen, men samtidigt vill jag bara släppa den.

I Italien var jag trygg, jag var aldrig rädd. Tvärtom. Jag var törstig på livet, jag ville uppleva, se saker, känna saker.

Jag vill tillbaka.
Men jag kan inte.

Anledningen till att jag inte kan lämna allt, bara dra och leva livet är för att jag inte vill lämna min älskade familj och mina underbara vänner. Jag har ju ändå ett liv här som jag inte vill lämna, inte förtillfället iallafall. MEN, somrarna kommer spenderas i älskade Italien de närmsta åren, det kan jag lova.

-Vivi e lascia vivere.

Älskade Lido de camaiore <3

Vi har tidigare skrivit endel kritik om tyska modet, förra året var det även endel med att folket inte var så värst trevliga. MEN, det året var vi i staden Lübeck i Norra Tyskland och vi har faktiskt både upptäckt och insett själva att tyskar är riktigt trevliga och artiga, även mot oss turister. Speciellt händelsen med bilfirman som vi skrev om igår, det var helt sjukt att de var så otroligt hjälpsamma och snälla mot oss. Dessutom åt vi på Burger king precis innan Österrikiska gränsen, där var det en kille som jobbade som var jättesnäll mot oss och erbjöd vatten till hunden. Han gick till köket och hämtade en egen hundskål till vår bebis och ställde den där vid bordet utanför, helt av sig själv också! Första natten när vi bodde i Scharbeutz så hade det skett en dubbelbokning på hotellet så kvinnan i receptionen fixade ett helt nytt hotell till oss genom kontakter och ordnade det till ett mycket bra pris också men dessutom bättre hotell överhuvudtaget. Det är faktiskt chockerande för oss att det är så stor skillnad på tyskar, danskar och svenskar i beteendet. Tyskarna är oerhört artiga och väluppfostrade, medan vi svenskar kan vara lite smått dryga och nonchalanta ibland. Självklart gäller det inte alla, men så kan det faktiskt vara ibland. Så en big fucking tumme upp till er tyskar som vi träffat på iallafall, ni är oerhört hjälpsamma och snälla! Tack

Vackra modellen Heidi Klum som är tysk.

 

Den 4:e Juli år 2009 föddes denna blogg, alltså exakt 1 år sedan idag.
Det känns underbart att vi fortfarande tycker att det är lika kul att blogga och att vi inte har tröttnat på den.
Sen har det verkligen varit ett händelserikt år tack vare bloggen, den har verkligen förändrat vårt liv till det bättre!
Nu kan vi kolla tillbaka på detta år och vara så enormt stolta över det vi har åstadkommit.
Tänkte inte skriva värsta lÃ¥nga “talet” nu, men vi vill verkligen tacka er underbara läsare därute. TACK för att ni finns, TACK för att ni förgyller vÃ¥r vardag med era fina kommentarer, TACK för att ni fÃ¥r oss att mÃ¥ sÃ¥ jävla bra, TACK för allt!

Förresten, är det någon av er som har hängt med ända från början då vi startade bloggen?

Ja, då har man sett Eclipse, den tredje filmen i Twilight saga-serien.
Filmen var fantastisk! Helt sjukt, otroligt bra!
Egentligen kan man inte jämföra filmerna med varandra, vilken som är bäst/sämst osv. eftersom alla tre är så pass olika och bra på olika sätt, men vi måste ändå säga att eclipse var nog strået vassare än de första två.
Just nu är man helt upprymd och vi kan knappt vänta tills breaking dawn del. 1 kommer ut. Dock dröjer det tills den 18/11-11. Ã…H!! det är alldeles för lÃ¥ng tid. Men sÃ¥ länge fÃ¥r vi njuta av de tre filmer som kommit ut, och framför allt böckerna. Bea började redan igÃ¥r ännu en gÃ¥ng (Fjärde gÃ¥ngen nu) att lässa breaking dawn eller “sÃ¥ länge vi bÃ¥da andas” som den heter pÃ¥ svenska.

Ja, varje twilight-relaterad händelse är ju en upplevelse för sig. Och nu ska Bea börja tjata på Virran så att hon också läser böckerna. Det tipsar hon även er läsare om, ni MÅSTE läsa böckerna, det är en ännu större upplevelse än filmerna. Känslorna man få uppleva i boken, all smärta, kärlek och glädje går inte att gestalta i filmerna på samma sätt som i böckerna. Sen tar ju filmerna hela twilight-grejen till en helt ny nivå, så böckerna och filmerna liksom går hand i hand och gör Twilight saga till någonting obeskrivbart fantastiskt. Så kan säga att utan filmerna hade inte böckerna varit lika bra, och utan böckerna så hade inte filmerna varit lika bra.

Sen måste vi även tillägga att: Fyfan vad het Jacob a.k.a Taylor Lautner har blivit. Snyggare än Edward, MEN Edward är vackrare vilket betyder mer i våra ögon Men båda två är riktiga hunkar. Sen är Bella (Kristen) lika fin som vanligt, hon passar verkligen som handen i handsken till att spela rollen.

Sen vill vi även tipsa om Sveriges bästa websida för twilight-fans: http://twilightsweden.se

Kanske världens vackraste triangeldrama?

Jag vet inte vad det är med mig och natten.
Jag älskar att ligga helt avslappnad med datorn på låren och bara fördriva tiden med något. Oftast handlar det om att hämta inspiration på olika sätt, genom bloggar, bilder, wikipedia eller musik. Eller ja, musiken rullar alltid varm på min spotify nattetid.
Man ser klockan ticka hela tiden, men det gör ingenting, för jag har hela natten att njuta av att göra ingenting. Tankar är också något som ständigt snurrar i mitt lilla (eller rätt stora?) huvud under dessa stilla timmar. För det mesta är det hoppfulla och glädjefyllda tankar som förgyller min nattstund.

Så under dessa stunder passar jag på att samla den kraft och inspiration jag behöver sen under dagarna, men ändå känns det som att en viss del av den rinner iväg på annat håll.
Kanske är det min sömnbrist som ställer till det? haha. Nej, jag måste lära mig att hantera natten på rätt sätt så att jag faktiskt orkar hålla ögonen öppna under dagarna också.
Igår släckte jag lyset vid 02.30, DET var jävligt bra gjort anser jag, precis i tid för att få tillräckligt av min skönhetssömn.

Jag är en nattmänniska, ut i fingerspetsarna.

En grymt bra låt!

Igår fick vi en kommentar av en läsare som vi gärna ger våra synpunkter och åsikter kring.

(hon syftar på detta inlägg: http://apieceofsisters.se/tights-2/)

Svar: För det första sÃ¥ var det inlägget till för att tipsa om tights vi tyckte var snygga, inte för att visa upp nÃ¥gra “lÃ¥r tunna som stickor”. Vi lade ju in 4 st andra tights med en modell som hade normalstora lÃ¥r dessutom?
Sen är vi sådana som accepterar och respekterar människor i alla storlekar och former. Alla människor föds olika och att vi ens ska behöva försvara oss för att ha visat ett par tights som en modell med väldigt smala lår har på sig är bara löjligt. Det ska inte ens förekomma, men vi tyckte att detta var ett bra tillfälle till att uttrycka våra åsikter och tankar kring ett ämne som vi länge har tänkt att skriva om här i bloggen.

Så fort det handlar om en smal människa så börjar folk kritisera och anklaga att man ger unga tjejer fel ideal blabla, visst kan det vara så i många fall, men man får inte glömma att alla människor har väldigt olika ideal. Vissa tycker att det är skitsnyggt att vara riktigt smal utan former, medans vissa tycker att det är skitfult. Andra skulle dö för en kurvig kropp med en rejäl booty medans andra skulle göra vadsomhelst för att slippa den bootyn. ALLA är olika och har olika smak och tycke. Det finns dem som är födda som väldigt smala, de äter och gör allt för att gå upp i vikt, men utan resultat. De vill vara större, deras största dröm är kanske att se ut som Beyoncé i kroppen, men de kan inte det, för de är inte skapta så. Det är minst lika synd om dem som det är om de människor som är kraftiga och vill bli smala.

Tycker att vi ska sluta att kritisera varandra, oavsett om man är smal eller kraftig. Vi tjejer är vackra som vi är så länge vi själva trivs och mår bra både psykiskt och fysiskt.
Sen är vi ju självklart medvetna om att modevärldens ideal idag är skinny och att det bidrar till att många tjejer får komplex och ätstörningar. Det är hemskt och vi skulle göra vadsomhelst för att förhindra sådant! Men vi tror att ett steg i rätt riktning är att sluta kritisera varandra oavsett om det handlar om att man är för smal, för lång, för fet, för kort, för biffig, osv. Var nöjd att du har en kropp som fungerar korrekt och inse att livet har så mycket mer att bjuda på än att oroa sig för om ens lår är för breda eller om brösten är för små. Lev livet och var lycklig att du är du!!!

Sen, ett mer ordentligt svar till tjejen som skrev kommentaren: Vi vet att vi är förebilder och det är svårt och krävande att axla den rollen. Men vi gör så gott vi kan! Men vårt råd till dig är att vidga dina vyer och inte se allting så kritiskt, tänk gärna till en extragång innan du kritiserar. För hade du gjort det hade du nog förstått att det var INTE låren vi tipsade om, utan det var tightsen vi tyckte var snygga. Ingenting elakt menat mot dig, men tror du skulle få en positivare inställning till det mesta då, och det är ju fantastiskt! eller hur!?