När vi var i Verona på ett shoppingcenter, så hittade vi tyvärr inte så mycket att handla. Våra shoppingfingrar började darra och vi blev desperata. Så vi köpte oss varsitt illrosa gosedjur. Beas i form av en apa, och Veronicas var en ekorre. Ett riktigt onödigt köp egentligen, och vi skämdes nästan när vi köpte dem. Expediten frågade Bea på knacklig engelska om det var till hennes barn haha..
Sen efteråt klagade vi på hur fula djuren var, riktiga odjur som var till ingen nytta.
Sen när vi var i �sterrike och shoppade på lidl, så hade vi båda satt upp djuren typ i fönstret på bildörren. Sen när vi var klara med lidl och hade åkt en bit med bilen så upptäckte vi att apan var borta.
Vi letade överallt i bilen och antog då att den låg ensam o övergiven på lidlsparkeringen i �sterrike, alltså att den hade ramlat ur.

Sen åker vi kanske 10 mil, då vi hela tiden tror att nån unge har snott apan från parkeringen. Sen helt plötsligt så vänder vi oss om o tittar i bagageytrymmet  så ser vi vår hund ligga o tugga lite lätt på apan. Vi båda brister ut i skratt och andas lättat ut att apan inte var försvunnen utan i tryggt förvar.

Man ser ju direkt vilken som är fulast…

(obs. det låter inte lika kul som det faktiskt var. Dessutom så kan detta inlägg vara ett av de konstigaste vi skrivit någonsin. MEN, man måste bjuda lite på sig själv ibland ^^)

Det hände en del roliga/knäppa/sjuka grejer på resan, som vi verkligen nu i efterhand skrattar åt. Tänkte bjuda er på några av dem!

 

1. Klockmannen.
PÃ¥ stranden där vi solade och badade hela dagarna, sÃ¥ sprang det runt afrikanska försäljare som tjatade om att man skulle köpa deras grejer. De sÃ¥lde mest smycken, fakeväskor, kläder, solglasögon, klockor, cocosnötter och annat skit. Om man visade det minsta ”intresse” t.ex  tackade nej trevligt, eller log mot dem när man tackade nej, sÃ¥ tjatade dom pÃ¥ en tills man blev arg. Om man därimot frÃ¥gade om priset pÃ¥ varan, dÃ¥ var man fast och nästintill tvingad att köpa, dom gav sig liksom inte. SÃ¥ dessa försäljare gick runt och sÃ¥lde massa ”skit”.

Sen en dag visste inte vi i familjen var klockan var, vi hade inte med oss mobilerna. SÃ¥ pappa tänkte sig inte för och frÃ¥gade en försäljare som just gick förbi dÃ¥ pÃ¥ knacklig engelska: -” Whats the time?” försäljaren sÃ¥g förvirrad ut och förstod inte. Pappa försökte igen ”- What is the clock??”Och pekade pÃ¥ hans klocka. Försäljaren förstod fortfarande inte, men kort därefter sprack ett leende upp och han verkade förstÃ¥. SÃ¥ han sprang iväg ca. 50 meter bort till en av sina polare som var klockförsäljare. Vi insÃ¥g dÃ¥ att pappa nu hade ”lovat” att köpa en klocka av polaren. SÃ¥ vi tog flykt och sprang ned mot havet för att undkomma klockförsäljaren.
Vi badade i ca. 20-30 minuter. Sen när vi gick upp frÃ¥n havet sÃ¥ sÃ¥g vi klockförsäljaren sitta pÃ¥ strandkanten och vänta pÃ¥ pappa. Han tog tag i pappa och började tjata om klockorna. Pappa sa att han inte var intresserad, men karln följde ändÃ¥ med till vÃ¥ra solstolar o satte sig och fortsatte tjata. Tillslut fick pappa sÃ¥ dÃ¥ligt samvete för missförstÃ¥ndet att han frÃ¥gade vad fake-rolexen kostade. Försäljaren sken upp och svarade glatt: ”- 150 euro”. (1500 kr) Pappa tackade fortfarande nej, men försäljaren gav sig inte och satt kvar i ytterligare en stund. Sen när Bea erbjöd karln 5 euro (50 kr) för klockan sÃ¥ blev försäljaren förnärmad och gick iväg. Det var enda sättet att fÃ¥ bort stackaren!

Nästa roliga händelse får ni läsa om imorgon :D